Viktors vandring
2025-08-23T06:44:20.247268 image/svg+xml Matplotlib v3.9.2, https://matplotlib.org/ Dag 133 3.0 km vandrat idag 2491 km vandrat totalt 0 km kvar 100.0 % avklarat 0.79 km/h i snitt senaste positionsuppdatering 2025-08-23 08:36 senaste hämtning av data 2025-08-23 08:44

133 dagar

2491 km

Någonstans kring 4 000 000 steg

Så långt är Sverige, från tå till topp. Jag är i mål! 😊

133 dagar är en oöverskådlig tid. När jag stod på startlinjen i Smygehuk gick det inte att ta in hur länge jag skulle vara borta. Nu på mållinjen vid Treriksröset kan jag inte ta in hur länge jag *har varit* borta. Tiden liksom flyter ihop, och det känns som att vandra är det enda jag någonsin gjort.

Den sista veckan har gått både snabbt och långsamt. Vandringen har flutit på bra, i en vidsträckt och vacker miljö. Här uppe är det verkligen olikt någon annan stans i landet. Jag har slagit nytt personbästa i ensamhet: 6 dygn och 5 timmar utan att se en annan människa. Vädret har väl varit sådär, hit har hösten redan kommit med regn, blåst, och enstaka plusgrader.

Målet kom närmare och närmare, och plötsligt är jag nu här. De allra sista metrarna blev en liten simtur, eftersom spången ut till röset går från Finland, och jag ju redan gått milsvida omvägar för att göra hela vandringen inom Sveriges gränser. Både det, och att inte färdas med några fordon gick alltså bra hela vägen!

Nu har jag drygt 3 dagar på mig att ta mig till Luleå. Det blir först ca 10 km vandring till för att komma tillbaka till civilisationen, sedan bussar/lifta söderut. I Luleå väntar ett nattåg söderut på tisdag kväll.

Varför jag gav mig ut på den här vandringen har jag nog fortfarande inte listat ut, men nu är det i alla fall gjort. Tack för glada hejarop längs vägen, superkul att så många har följt resan! 😊

Tack för mig! 👋

Sista bossen avklarad, nu är det bara slutspurt kvar!

Igår lämnade jag tryggheten i Pålnostugan, och gav mig ut på fjället. Nu följde 60 km oledat kalfjäll, med stora massivet Šalmmečohkat. Eftersom den lämpligaste tältplatsen låg ungefär mitt på sträckan, och jag hade tagit en extra vilodag, tog jag sträckan på två dagar á 30 km. Förmodligen de mest fysiskt ansträngande dagarna på vandringen, de andra gångerna jag gått 30+ km har det varit betydligt mer lättvandrat.

Särskilt idag blev ganska tuff. Jag startade med att gå upp i passet där jag skulle ta mig förbi Šalmmečohkat, och kom direkt upp i molnen. Det skulle ta över 6 timmar innan det lättade, timmar som bestod av ca 4°C, hård blåst, 100% luftfuktighet (antar jag, blöt blev jag i alla fall trots avsaknad av regndroppar), och bitvis väldigt stenigt. På eftermiddagen kom sedan plötsligt solen fram och det blev en fin tur ner i skogen, trots möra ben.

Imorgon blir det en bit längs sporadiska stigar och fyrhjulingsspår, sedan ansluter jag till en vandringsled som jag kommer följa hela vägen till Treriksröset. Vi får väl se vad vädret ställer till med de sista dagarna, men terräng-mässigt ska det värsta vara avklarat 😊

Igår gick jag till Pålnostugan, en supermysig liten stuga längs Nordkalottleden som är gratis att övernatta i. Efter en bekväm natt kollade jag väderprognosen igen, och konstaterade att jag blir kvar här ett dygn till. Härifrån kommer jag gå utanför leder ett antal dagar, och det är ca 80 km till nästa väderskydd. I natt ska det blåsa upp ordentligt, så jag var inte jättesugen på att vara uppe i de höga fjällen norr om Torneträsk då.

Alltså blir det en oplanerad vilodag idag. Lite skönt att vara inomhus såklart, men nu vill jag mest komma framåt. Imorgon ser det bättre ut, då knatar jag vidare.

Från Vaisaluokta kan man åka en kort båttur över Akkajaure, Sveriges 9:e största sjö. Men det ville jag såklart inte, utan begav mig västerut för att under de närmsta fyra dagarna vandra runt sjön. Först var det två dagar längs Nordkalottleden, som betonades av hård blåst men annars optimalt vandringsväder. Leden var ganska stenig, men jag var mer orolig för vaden som jag blivit varnad för. Några av dem var mycket riktigt ganska djupa, men när jag passerade var det inga större problem att ta sig över.

Ursprungsplanen var att sedan följa Gränsleden till Ritsem, men längs den har en bro rasat så det kändes inte som en superbra väg. Istället blev det två dagar oledat förbi Márggo-fjällen. Det var en superfin sträcka! Långt från civilisationen, perfekt fjällhed att gå på (betydligt mer lättvandrat än både Nordkalottleden och Kungsleden), och kul att navigera fritt. Sedan kom jag ner till leden vid Sitasjaure, och efter ytterligare en och en halv dag nådde jag Kungsleden i närheten av Kebnekaise. Jag hade sällskap två halvdagar av Simon, en annan Gröna Bandare. Kul!

Sista biten av Kungsleden upp till Abisko var väl inget fantastiskt att skriva hem om. Väldigt hårt sliten led där jord och växter ofta är helt bortslitet så att bara stenar sticker upp. Och mycket folk, sådär så att man definitivt inte stannar och pratar när man möter någon.

Igår kom jag fram till Abisko. Först blev det ett besök i den lokala mataffären för införskaffning av proviant för 10 vandringsdagar, och gottesaker för 1,5 vilodag. Sedan dess hänger jag på STF-stationen, med både återhämtning och allt fixande som hör en vilodag till. Tvätta kläder och kropp, planera rutt, kommunicera med omvärlden, osv.

Imorgon bär det av igen för den sista etappen 😊

Padjelantaleden är avklarad, efter mestadels vackra dagar, en halv regnig dag, och en väldigt blåsig kväll.

Från Njunjes var leden inte direkt i världsklass. Väldigt vildvuxet i skogen och inte så mycket till utsikt. Trots avsaknad av regn var jag genomblöt från midjan och neråt av vegetationen. Nästa dag kom jag upp till de vackrare delarna av leden, men hade då istället regn hela förmiddagen. Därefter var det väldigt vackert de resterande 3,5 dagarna genom Padjelanta. I kiosken i Staloluokta kunde jag proviantera, och köpte mat för 10 dagar. Tung ryggsäck därefter alltså.

Fredag kväll var lugn och stilla, och jag hade satt tältet på en ganska platt och öppen yta bredvid en jokk. Medans jag la mig för att sova kom åskmuller närmre och närmre, pch plötsligt slog det till med ordentlig vind och hårt regn. Först satt jag i tältet och höll emot den inbuktande tältduken, men när smattret och fladdret blev för intensivt hoppade jag ut i ovädret och fällde tältet för att rädda tältduken. Det fick önskad effekt, men innebar istället att jag fick ligga på alla fyra över tältet i regnet och räkna sekunderna mellan blixtarna och mullret. Den närmsta var 1 km bort. Det hela varade inte mer än en halvtimme, sedan slutade den värsta vinden och jag kunde spänna upp tältet igen.

Just vind är det som jag oroar mig mest för, men jag var ändå förvånad över hur lugn situationen kändes. Utrustningen blev lite blöt, men det var egentligen aldrig någon verklig fara, i alla fall då när temperaturen som lägst skulle bli 15°C under natten. Vädret var lugnt resten av natten, och grejerna kunde torka hjälpligt.

Igår kom jag fram till Vaisaluokta, för vandringens näst sista vilodag. Imorgon bär det av längs Nordkalottleden, med stora omvägar för att inte ta båten över Akkajaure, och för att hålla mig inom Sverige. Det ska finnas en del utmanande vad längs vägen, men jag får ta det som det kommer. I värsta fall får jag vända tillbaka hit och ta båten ändå, det vore ju inte hela världen 🙂

Rutten på hemsidan verkar ha fått lite fnatt, det saknas en omväg på ca 85 km. Är alltså närmare 400 km kvar, och inte 300 som det står. Det reder nog ut sig själv inom någon vecka.

Dag 103: Efter simturen norr om Jäckvik var det dags att undvika nästa båt, den här gången genom att gå runt sjön Riebnes där det går en motorbåtstransport. Jag vek av från Kungsleden uppe på kalfjället, och följde bergsryggen österut. Efter trädgränsen följde den sträcka jag sett fram minst emot; 8 km oledat genom fjällskog. Det blev ungefär lika roligt som väntat, men gick i alla fall att ta sig igenom. Jag gick faktiskt lite längre än planerat, och tog mig hela vägen ner till Riebnesluspen.

Dag 104: Från Riebnesluspen fanns ett fyrhjulingsspår de 17 km tillbaka till Kungsleden. Jag åt en hamburgare i Vuonatjviken, och traskade vidare. Vid det laget låg jag ganska långt före min planering, och insåg att jag skulle kunna gå ikapp en hel dag innan Njunes. Därför blev det en lång dag. Min GPS sa 32 km, och den räknar ganska lågt. Jag passerade även polcirkeln!

Dag 105 fortsatte i samma tecken, över 30 km utmed en ganska tråkig del av Kungsleden.

Dag 106: När jag vaknade stod ett annat tält bredvid mitt. Det var Rasmus som äntligen kommit ikapp mig! Rasmus går också Smygehuk - Treriksröset i år. Han startade över en månad efter mig, men går betydligt längre per dag. Vi fick en trevlig pratstund, och slog följe en bit på morgonen. Sedan var det dags för mig att vika av från leden igen, för att undvika båttransporterna vid Kvikkjokk. Jag tog istället en genväg som markerades som "svårorienterad gångstig" på kartan. Det var en korrekt beskrivning, men jag tog mig igenom helskinnad. Jag kom fram till Njunjes omkring 15, och fick saft och trevligt sällskap av stugvärden och de andra gästerna. Rasmus kom också förbi lite senare, innan han fortsatte vidare.

Dag 107 (idag): Nu blir det vilodag här, en dag tidigare än planerat. Jag behåller det som buffert ett tag till ifall det skulle behövas, men räknar med att vara i fas igen vid min sista vilodag i Abisko den 13:e augusti.

Vandringens enda båtsträcka passerad - utan att åka båt! Jag hade redan lagt rutten så att jag undviker alla ställen man normalt sett åker motorbåt, men en roddled gick inte att undvika och den kom jag till i morse. Jag bestämde mig för att simma istället 😁 La ryggsäcken i båten och knöt repet runt midjan. Flytvästar fanns att låna, hoppas ingen blir ledsen av att jag blötte ner den. Det blev en skön simtur över sjön, 300 meter.

Om allt går enligt plan framöver kan jag alltså vandra genom hela landet helt utan att färdas i fordon, inte ens drivna av mankraft 🙂

Fina morgnar, värmeböljans slutspurt, 75% avklarat, och in i vildmarken.

Sträckan mellan Ammarnäs och Jäckvik avverkades på tre dagar. Det har varit ännu en vacker sträcka, och det har dessutom börjat blåsa lite grann. Fortfarande väldigt varmt och soligt, men vinden gör mycket både åt värmen och myggen. Jag har fortsatt med att gå upp tidigt, och har haft vackra vyer kring soluppgångarna. Inser att det är det enda jag fotat de senaste dagarna... Till helgen tar värmeböljan slut på riktigt!

Jag har passerat både 100 dagar, och 75% avklarat. Idag har jag dessutom bokat nattåget hem från Luleå, så det känns som att slutet börjar närma sig. Om allt går helt enligt plan är det idag exakt en månad kvar tills jag når Treriksröset! 😊

Härifrån blir det betydligt sämre möjligheter att ladda mobil och powerbanks, så resten av vandringen kommer jag behöva snåla ordentligt med batterierna. Så nu blir det mestadels flygplansläge framöver. Förhoppningsvis fortfarande någon uppdatering här då och då 🙂

Den här etappen har jag fått sällskap av Linnéa, mamma, och pappa 😊

De kom upp till Hemavan i måndags, och efter en vilodag gav vi oss iväg ut på Kungsleden. Värmeböljan har fortsatt under alla fyra vandringsdagar. Det har varit långa dagar, med tidig start för att utnyttja svalkan, och lång siesta under de varmaste timmarna. Samtidigt väldigt vacker sträcka, och härligt med sällskap 😊

Nu har vi tillbringat ett dygn i Ammarnäs och återhämtat oss, och imorgon bitti ger jag mig av på egen hand igen. Prognosen säger fem dagar till med rejäl värme (29 - 30°C), sedan drar det in lite svalare luft. Också en del regn, så det lär jag väl tröttna på rätt snabbt.

Med bara 27% av sträckan kvar känns det som att jag kommer in på slutspurten. Nu kommer etapperna med ännu mindre civilisation, mindre täckning, och längre mellan proviantering och batteriladdning. Har även börjat titta ordentligt på alternativ för resan hem från Treriksröset, så det närmar sig 😊

De 5 dagarna mellan Klimpfjäll och Hemavan har kännetecknats av riksrösen, värmebölja, och kärt återseende med familjen!

Först skönt med lite somrigt väder den första sträckan från Klimpfjäll, bland annat genom vackra Durrendalen.

I torsdags kom jag ikapp Lillröset. Det är en miniatyr av Treriksröset på ett drygt kilo, som har som mål att ta sig till det riktiga Treriksröset med hjälp av vandrare. Det startade i Grövelsjön i slutet av maj, och har burits av olika vandrare på Gröna Bandet. Jag plockade med mig det, och bar på det ett par dagar. Väldigt kul grej tycker jag, men tajmingen kunde kanske varit bättre. Medans jag bar på röset slog värmeböljan till på allvar, och kombinerades med den tuffaste terrängen hittills på vandringen. Upp och ner för branta fjäll med många höjdmeter per dag, och ganska långa sträckor dessutom. Men det är en otroligt vacker sträcka, och ganska lite folk, så Lapplandsleden kan absolut rekommenderas 🙂

Jag kom även inom synhåll från det första riktiga riksröset, men då bara ett tvåriksröse, alltså gränsen mellan Sverige och Norge.

De senaste dagarna har det bara blivit varmare, med temperaturer upp mot 30 grader mitt på dagen, och dessutom helt vindstilla och ständig sol. Har försökt gå upp tidigt (typ runt 4 när solen vara varit uppe en dryg timme) för att få ett par timmar i normal temperatur, men det har varit riktigt svettigt.

Igår kom jag fram till Hemavan, och möttes upp av Linnéa, mamma, och pappa 😊 Vi bor i en stuga, och har haft vilodag idag. Mamma har gått en dagstur, och pappa har varit på äventyr till Ammarnäs för att lämna deras bil, och sedan ta sig tillbaka hit med buss. Imorgon vandrar vi vidare alla 4, så jag får sällskap på den kommande etappen till Ammarnäs 😊

Här börjar också Kungsleden, som jag kommer att följa i knappt två veckor.

Hej då Jämtland, hallå Lappland!

Etappen som avslutade min vistelse i Jämtland har bjudit på ordentlig fjällvandring igen. Först över Hotagsfjällen som var mycket vackert och på lättvandrad led. Sedan förbi mäktiga Hällingsåfallet, och vidare till Gäddede. Där bjuder campingen på en gratisnatt för vandrare på Gröna Bandet, så det blev en natt i en riktig säng mitt på etappen.

Därefter följde 4 dagar över vackra fjäll, men med till största delen myrar som underlag. Alltså blöta fötter och energikrävande kliv.

Idag passerade jag gränsen till Lappland, och gick därmed in på Lapplandsleden. Den ska innehålla betydligt mindre myr, och dagens sträckning verkar lovande hittills. Här sätter de spänger där det är blött 🤯

Den senaste helgen gick VM i Rubiks Kub av stapeln i USA, vilket har lett till en något rubbad dygnsrytm då jag gått upp tidigt för att kunna se finalpassen på kvällarna amerikansk tid. Det mest spännande var dock utan tvekan under avslutningsceremonin natten till igår, då värdstaden för nästa VM om två år avslöjades. Vi har det senaste året arbetat med en ansökan om att arrangera detta i Sverige, och nu är det bekräftat att vi vunnit ansökan och att VM 2027 kommer hållas i Uppsala 😀

Nu är dygnsrytmen något sånär återställd, och jag har kommit fram till Klimpfjäll. Imorgon blir det vilodag, innan nästa etapp med siktet inställt på Hemavan där Linnéa, mamma, och pappa kommer och hälsar på 😊

Just det! Idag passerade jag också 1609 km. Även känt som 🎵 "500 miles and 500 more" 🎶

Ännu en etapp avklarad 🙂 Detta var den etapp som jag på förhand sett som den tråkigaste, med till stor del bilvägar och inte så mycket fjäll.

Första dagen bjöd dock på först en väldigt blöt skogsstig, och sedan en stigning upp på Åreskutans "baksida". En dimmig morgon följde, och sedan bar det av ner till vägen som jag sedan följde i fyra dagar. Inte jättemycket att rapportera om den sträckan; blandat väder med en del regn, tråkig vandring, men väldigt behagligt underlag.

Omväxlingen kom sedan i form av det som vissa Gröna Bandare tydligen kallar "Helvetesmyren". Några kilometer där der inte finns någon ordentlig stig, utan man följer en vinterled över diverse myrar. Alltså blöta fötter, men det var jag beredd på. Ett jobbigare inslag under den sträckan var myggen, som nu börjat komma igång på riktigt. I rätt förutsättningar kommer det rejäla svärmar, så jag hoppas på mer blåst framöver.

Igår kom jag till Rötviken, och här har jag haft vilodag idag. Skönt med lite återhämtning, och vård av kropp och utrustning. Imorgon ut på nästa etapp, som bjuder på lagom mycket bilvägar, men till största delen vandringsled och en del kalfjäll 🙂

Efter Grövelsjön följde tre dagar med långa avstånd i underbar fjällmiljö, och med strålande sol. Nästan så att jag blev lockad att klaga på värmen, men jag vet bättre. Därefter en vilodag i Fjällnäs, för att sedan tackla nästa etapp förbi Helags- och Jämtlandsfjällen. Dessa dagar har bjudit på betydligt tråkigare väder, med kallare temperaturer, regn till och från, och framför allt hård vind. Två nätter har prognosen sagt 20-25 m/s i vindbyarna, båda de nätterna tog jag in i stugor för att skona tältet från att blåsa sönder. Båda gångerna har jag varit mycket nöjd med det valet när även stugorna skakat i vinden. Inte helt utan nervositet över de senare delarna av vandringen när det kan vara långt till närmsta stuga, men jag får se till att hålla koll på prognosen och göra kloka val.

I förrgår passerade jag 50% 🥳 Jag har lämnat både Dalarna och Härjedalen bakom mig, och befinner mig nu i det näst sista landskapet för vandringen - Jämtland. Närmare bestämt har jag tagit mig till Undersåker där det blir vilodag imorgon.

Etappen efter det bjuder mestadels på bilvägar, och regnet ser ut att hålla i sig ett tag till.

I övrigt går allt fint, kroppen håller osv. Skorna verkar inte fullt så glada, det har uppstått små hål i sidorna som försämrar vattenavvisningen, och skosnörena har gått av fyra gånger. Än så länge har jag klarat mig på att knyta ihop tamparna, men jag köpte ett par nya skosnören i förrgår som förhoppningsvis tar mig de sista tre veckorna till Hemavan där det blir skobyte 🙂

Här börjar nästa del av vandringen - Gröna Bandet

Fjällfararnas Gröna Band innebär att vandra genom hela fjällkedjan, mellan Grövelsjön och Treriksröset. Start (eller målgång) göra traditionsenligt genom att lägga handen på den blå dörren till Grövelsjöns Fjällstation.

Vandringen från Smygehuk till Treriksröset känner jag bara till två andra personer som gör i år, men Gröna Bandet har över 100 personer registrerade i år. Så nu kanske det blir tillfälle att stöta på fler långvandrare längs vägen 😊

Sedan det senaste inlägget har jag klafsat genom våtmark i ytterligare en och en halv dag, för att till slut nå Flötningen, där leden övergick i tråkig men ack så bekväm grusväg i några mil. Efter ytterligare en dag längs stigar nådde jag Grövelsjön i förrgår, och har haft en vilodag här igår.

Jag har här sett vandringens första renar (först bara inhängnade, men nu medans jag satt och skrev detta kom det en gående förbi mig 😊), och två till älgar (eller möjligen samma två gånger).

Och just det! Kanske den mest signifikanta fasen jag nu går in i, är delen av vandringen där jag får sällskap av myggen. I förrgår fick jag mitt första myggbett, och jag misstänker att det kan bli fler... Får ändå skatta mig lycklig att jag kom genom nästan halva landet utan att stöta på dem.

Fjällen - Medgång och motgång

Majoriteten av min vandring går genom fjällkedjan, och jag har sett fram mycket emot att komma hit. Baserat på de första dygnen är det lite oklart om fjällen vill ha mig här, men så lätt blir de inte av med mig.

I tisdags var sista dagen för den etappen. På morgonen gick jag genom Lindvallen, där det fanns en butik. Jag behövde proviant för de kommande 6 dagarna, men bestämde mig för att handla i Tandådalen på eftermiddagen istället, efter att ha dubbelkollat den butikens hemsida att de hade öppet. Efter lunch vid Högfjällshotellet, och ytterligare ca 10 km kom jag till ICA Tandådalen, och möttes av "Tack för säsongen, vi är tillbaka i höst"...

Den snälla personalen som svarade i Skistars turistinformation bekräftade att allt i Tandådalen var stängt för säsongen, utom den lilla kyrkan vars café var öppet någon timme till. Det såg ut att bli skorpor och små chipspåsar till frukost, lunch, och middag kommande dagar. Men! Kyrkans personal undrade om inte butiken i Lindvallen (den jag hoppat över) hade hemleverans. Det hade de!

Två nätter, med en vilodag emellan, spenderades i en stuga i Tandådalen som jag generöst fått låna av vänner till familjen. Matkassen levererades som utlovat.

I torsdags var det då dags, upp på mitt första fjäll! Härligt att komma över trädgränsen, med utsikt på många mil, bland annat in i Norge. De norska telemasterna såg mig också, och skickade välkomst-sms, men jag håller mig på den här sidan gränsen. Från att knappt sett några vandrare alls hittills träffade jag typ 5 stycken bara den första dagen i fjällen 😊

Igår tyckte P4 att jag skulle vara med i deras program, så efter en pratstund på förmiddagen bar det av in i Fulufjällets Nationalpark. Därefter följer 2 dagar (and counting) med genomblöta skor. Även när det inte regnar är det väldigt blött i marken. Och regn har jag fått gott om. I morse sa prognosen 2 grader ("känns som -4"), 20 m/s vindbyar, och spöregn. Efter 5 km blev det en frukostpaus i en raststuga, där jag gjorde mitt bästa för att tina mina fingrar, utan några vidare resultat. 5 km till tog mig till Rörsjöstugorna. Där fick det bli en längre paus, och jag fick igång kaminen för värme och torka. 3,5 timmar senare hade jag lunch i magen, torra kläder (men inte skor), och vädret hade lugnat sig betydligt. 12 km senare sitter jag på en restaurang i Gördalen med en nästan uppäten hamburgare framför mig. Ca 1 timmes vandring kvar av dagen.

Onekligen de tuffaste dagarna hittills, och det blir nog lätt att jag föreställer mig att hela fjällkedjan kommer vara liknande, vilket inte gör det lättare. Men jag får väl vara lite rationell och inse att varje dag inte kommer ha underkylt regn som piskar mig i ansiktet i 20 m/s. Vem vet, det kanske rent av blir sol någon gång? 😁

Skorna får jag dock återkomma om, ser inte att de kommer torka i första taget...

I onsdags kom jag till Mora. På väg in i staden kom en person gående, och svängde in till ett hus. Jag tänkte att han var väldigt lik Jack, men det vore ju konstigt, trodde han bodde i Älvdalen. Men namnet på brevlådan bekräftade att det var han! Så jag fick en sightseeing-runda med privat guide, och en säng att sova i för natten 😊

Efter en vilodag var det dags att ge mig av igen, nu utmed Vasaloppsleden. Först en dag med blandad väderlek. I lördags var vädret strålande, så Anna och Theodor hade valt rätt dag att hälsa på mig! De mötte upp i Gopshus på morgonen, och vandrade med hela dagen till Evertsberg. På vägen bjöds jag på lyx-lunch i form av köttbullar med potatismos och lingon 😋

Efter ytterligare två dagar var de 9 milen avklarade, och belönades med en pizza i Sälen. Jag kan nu se vandringens första fjäll, t.o.m. med lite snöfläckar. Imorgon bär det vidare till Tandådalen där en ny vilodag väntar på onsdag 🙂

Då har jag tagit mig en bra bit in i Dalarna!

Efter en vilodag i Kopparberg blev det som utlovat ett par regniga dagar, framför allt i fredags. Men allt som ska hålla vattentätt gjorde det, det enda som blev blött var fötterna.

I övrigt har jag sett en livs levande dalahäst, lagat en söm i mina byxor (proffsigt sytt, jag vet), och korsat Västerdalälven! Vissa hävdar ju att Dalälven är gränsen till Norrland (fler än oss som hävdar att det är Göta Kanal i alla fall...), men jag vet inte riktigt vad som gäller här när Dalälven är två älvar som sammanstrålar först längre österut. Jag kanske får hålla till godo lite till.

Men med bara några dagar kvar till Mora känns det ju absolut som att jag börjar komma en bit norrut 😊

Imorgon vet jag förresten vilken låt jag kommer ha fast i huvudet. Då passar jag nämligen 805 km, eller som man hade sagt i Amerikatt: 🎵 500 miles 🎶

Dagarna rullar på utan några större händelser att rapportera.

Snälla människor längs leden har låtit mig duscha två gånger, tälta i trädgård, och till och med sova i en säng!

Längs Bergslagsleden finns också gott om vindskydd, så de senaste nätterna har jag inte behövt sätta upp tältet. Och fint är det också 😊

Vädret har varit väldigt behagligt, men det ser ut att bli en del regn under veckan, efter min vilodag i Kopparberg i övermorgon...

De senaste 6 dagarna har jag:

- Ätit pizza i Mölltorp

- Passerat Göta Kanal (inofficiell gräns mot Norrland?)

- Påbörjat Bergslagsleden

- Gått in i Närke, Örebro Län, och Svealand

- Gått genom Tivedens Nationalpark, med vacker natur och branta stigar

- Haft vilodag med övernattning på vandrarhem

- Fått besök av farfars bror med fru, med lunch och samtal

- Fått besök av mamma och pappa, som gick med en dag (igår), och av Linnéa som utöver det även gått med idag och en bit imorgon

En bra vecka helt enkelt 😊

Idag kom en tjur och snodde min tältplats...

Jag hade satt upp mitt tält där man kanske egentligen inte borde; i en för tillfället oanvänd kohage. Jag hade faktiskt varit där ett bra tag, då jag blev klar med dagens vandring relativt tidigt. När jag precis höll på att göra mig redo för kvällen ser jag ca 5 nötkreatur som vandrat in i hagen, varav några kalvar och en tjur. Insåg snabbt att det bara var att packa ihop, så det gjorde jag så snabbt som möjligt. Det blev ett allt mer stressigt ihoppackande av tältet allteftersom tjuren långsamt korsade hagen mot mig. Antingen ville han se till att jag makade på mig, eller så var han bara nyfiken. Till slut var alla grejer vid elstängslet, och jag kröp under, ut i säkerheten. Han hann fram och nosa på min utrustning innan jag dragit allt förbi stängslet. Se bild 3.

Det blev helt enkelt att packa ner allt och fortsätta traska ytterligare någon kilometer till nästa, mer lämpliga (dvs, tjurlösa) tältplats. Se bild 4.

I övrigt har det inte varit så händelserika dagar. Jag har följt Västra Vätterleden nästan hela etappen, som har bestått av nästan uteslutande skog, med väldigt få samhällen eller människor. I förrgår gick jag också in i Västergötland, det fjärde landskapet för vandring.

Imorgon blir det stopp för pizza och proviantering i Mölltorp, sedan två vandringsdagar till innan nästa vilodag i Tivedstorp 🙂

Som planerat gick jag lite längre dag 18, eftersom jag redan låg lite före och då kunde gå hela vägen hem en dag tidigare än planerat. Därmed blev det två hela vilodagar hemma 😊

De fylldes med vård av utrustning, påfyllning av diverse förnödenheter, och såklart att träffa nära och kära.

Idag gick vandringen vidare, och de drygt 2 milen kändes kortare än vanligt. Säkert en kombination av att jag var utvilad, gick genom kända trakter med mycket att se, och att jag började tidigare än vanligt eftersom Linnéa ändå skulle upp 05:40 för att åka till jobbet.

Vädret var fint idag, men nu kom regnet som ska vara hela natten. Lyckligtvis hann jag sätta upp tältet innan dess. I natt säger prognosen 4 grader, och nästa natt närmare 0. Brr 🥶

Dag 14 lämnade jag min stuga i Gryteryd, och tog mig vidare norrut. Natten blev den kallaste hittills, med halvdan sömn, och frost på morgonen.

Dag 15 fick jag sällskap! Pappa tog bilen hit, och hittade mig när jag fått upp lite värme och ätit min frukost. Under dagen blev jag bortskämd med både fika, dricka, och en lunch bestående av ärtsoppa och pannkakor 😊 När vi var framme tog pappa cykeln som han ställt där tillbaka till bilen.

Nästa dag hade jag planerat att komma till Hestra på kvällen. Med oväntat högt tempo kom jag dit redan vid 13-tiden, och åt en lunch-pizza istället för kvällsmat. Dessutom hann jag ytterligare en bit längre än planerat. På kvällen fick jag se vandringens första älg! En ko som först såg till att springa till behörigt avstånd, men sedan bevakade mig nyfiket.

Idag har det fortsatt på liknande sätt. Det är soligt och lite varmare än optimalt, men hellre det än mygg och regn. Planen var att komma till Jönköping i övermorgon, men om jag går långt imorgon skulle jag kunna komma dit redan då, vilket skulle innebära två vilodagar istället för en. Vi får se hur det utvecklar sig, men jag siktar nog på det 🙂

Dag 11 förgylldes av att Linnéa körde hit och besökte mig 😊 Vi försöker i år att sova ute minst en gång varje månad, och hon passade på att komma till ett färdiguppställt tält utanför Rydöbruk. Det blev lite lyxigare mat än vanligt, och vi har kunnat konstatera att det får plats två personer i tältet, om än lite trångt.

Dag 12 åkte Linnéa hem igen, och det blev en lite kortare vandring på ca 18 km. Den tog mig över läns- och landskapsgränsen, så nu har jag lämnat Halland och är hemma i Småland igen! Målet för dagen var Gryteryd, platsen för nästa vilodag. Där tog jag in i en liten stuga hos underbara Björn och Annette. De har varit så givmilda och välkomnande, och bjudit på både mat, samtal, kakor, och en extra natt utöver vad jag bokat (!)

Idag var det vilodag, vilken har tillbringats i stugan. Jag har vårdat utrustning, bokat boenden för kommande vilodagar, och vilat upp kroppen. Imorgon bär det vidare in i Småland, med siktet inställt på Jönköping om en knapp vecka 🙂

Halland fortsätter samla pluspoäng, och får segla upp som mitt favoritlandskap hittills på vandringen 😊

När jag vaknade upp på dag 8 i det lägligt placerade vindskyddet fick jag ett meddelande från Christoffer, som läst om min vandring på Facebook och insett att jag skulle passera hans hus. Han bjöd in mig att ta en dusch, ladda batterier (både bokstavliga och metaforiska sådana), och äta lagad lunch. Stort tack för det! 😊

Dag 9 gick färden genom Knäred där det blev ett stopp för inhandlande av en gedigen frukost, och lite påfyllning av mat. Det blev sedan en ganska lång dag både vad gäller avstånd och tid, och jag var inte framme förrän det börjat skymma. Vilken glädje att då stöta på en back med läsk som någon vänlig själ satt ut längs leden 🥰

Dag 10 (idag) har jag gått genom Simlångsdalen, där jag väntade in att lokala pizzerian skulle öppna vid 12. Det visade sig att de inte öppnade förrän 16, så det blev istället att gå tillbaka till gatuköket jag väntat utanför hela tiden. Med schnitzel i magen bar färden vidare längs en banvall. Det måste nog vara vandringens motsvarighet till Autobahn; platt, spikrakt, och bekvämt underlag. Nu ska snart tältet sättas upp igen på ännu en vacker plats. Bilden på solnedgången genom träden anklagades av Linnéa för att vara redigerad, men så är inte fallet!

Allt flyter fortfarande på bra. Jag har insett att jag gör åt batteri med en väldig takt. En lösning vore ju att begränsa mobilanvändandet, men den är en lite för bra källa till underhållning, så det får istället bli att komplettera med en till powerbank.

Hur långt är Skåne? Ungefär en vecka 🙂

Dag 5 var en vilodag i Röstånga. Jag kunde tvätta både kläder och mig själv, få lite återhämtning, och sova i en varm säng.

Sedan var det dags att starta etapp nummer 2. Nu är det lite längre sträckor per dag, och terrängen börjar bli mer kuperad. Dag 6 började med lyxig frukost, sedan bar färden genom Ljungbyhed, som innehöll sista butiken på några dagar. En lite senare start än vanligt, tillsammans med den längre sträckan, gjorde att det blev lite senare än vanligt. Men tältet hann ändå upp innan det blev mörkt.

Dag 7 bjöd på vandringens första regn! Inte särskilt mycket dock, bara en skur och sedan dimmigt duggregn. Några mycket snälla skåningar skickade med mig en påse påskgodis, innan resten av Hallandsåsen kunde bestigas. Därmed har jag lagt det första landskapet bakom mig, och njuter nu av den Halländska tillvaron. Halland får redan pluspoäng för vindskyddet som råkade ligga nästan exakt där jag ändå planerat att sova för natten, så jag slipper sätta upp tältet ikväll.

Det har börjat uppenbara sig någon liten blåsa, och det känns i benen att de har några mil bakom sig. Men det är ändå på en fullt rimlig nivå, som jag hoppas håller i sig över tid.

Då var dag fyra till ända, och första etappens mål är nått!

Dag två passerade jag genom Dalby, den första större orten på vandringen. Där blev det ett depåstopp för inhandlande av mat, och även en välförtjänt glass. Natten spenderades vid Skrylle naturreservat.

Dag tre fick signifieras av en lång, blåsig, och lite väl högljudd bilväg in mot Eslöv. Alltså inte den mest njutbara vandringen, men den belönades med en pizza. Efter lite omvägar genom centrum för att undvika avspärrningarna efter dagens polispådrag kunde även Eslöv lämnas bakom mig. Det var därefter inte helt lätt att hitta tältplats mellan åkrarna, vilket ledde till några ytterligare kilometer.

Det i sin tur gjorde dag fyra aningen kortare, så idag har jag kunnat ta det ganska lugnt in mot etappmålet Röstånga. I natt blir det tält igen för att imorgon bara gå ett par hundra meter till vandrarhemmet där resten av morgondagens vilodag spenderas.

Kroppen mår förhållandevis bra, och även knoppen kan njuta så länge jag inte grubblar för mycket över hur långt Sverige är, eller trafiken dånar allt för högt. Men den lär väl så småningom ersättas av mygg och spöregn, så jag kanske inte ska klaga alltför mycket 😁

Klockan 08:43 gick startskottet. Längre söderut gick inte att komma, så det fanns bara ett håll att gå åt. Och ditåt lär det fortsätta ett tag till.

Första dagens vandring är nu avklarad, och utanför Börringe ska snart ett tält slås upp för den första natten 😊

Välkommen till min hemsida för vandringen!

Här kommer man kunna följa mig under vandringen, både genom live-tracking i rutan till vänster, och genom inlägg som det här, som jag hoppas skriva lite då och då på vägen.

I menyn uppe till höger finns lite annan info som kanske kan vara intressant.

Jag har byggt hemsidan själv, och det ligger kanske inte helt inom mitt expertområde. Så om något krånglar får ni gärna säga till 😊